I tidigare inlägg har vi bland annat fokuserat på fyndmaterialet i form av yxor och pilspetsar, och nu har vi kommit till keramikens tur. Keramik förekommer ofta i mycket stora mängder på gropkeramiska boplatser, och Norvik är inget undantag. Den slutliga mängden kommer att landa på långt över tiotusen enskilda keramikbitar med en sammanlagd vikt av flera hundra kilo. Frågan om varför just gropkeramikerna lämnat efter sig så mycket keramik har dryftats av arkeologer vid ett flertal tillfällen utan att något helt tillfredsställande svar har nåtts. En förklaringsmodell gör gällande att det handlar om spåren efter rituellt hanterande och en annan gör gällande att det rör sig om skräp, helt enkelt lämningar efter trasiga kärl. Något slutligt svar lär vi inte ha sett i denna fråga.

Vid de flesta förhistoriska boplatser (utom under jägarstenålder) förekommer fynd av keramik, men inte i närheten av de stora mängder som hos gropkeramikerna. Vid bronsålderns och järnålderns gårdslämningar bland långhus och ekonomibyggnader, påträffas ett par bitar här och där. Man får ofta uppfattningen att de bitarna representerar skålen som tappades och gick sönder eller sprack vid matlagning, varpå några bitar hamnade i något av långhusets hörn eller stolphål. Annorlunda hos gropkeramikerna alltså, med keramik både ”strösslad” över ytan samt i olika deponeringar här och där.

De gropkeramiska kärlen verkar generellt ha varit ganska stora, ofta med en spetsigt rundad botten, vilket ger vid handen att de flesta kärl som vi hittar på dessa boplatser representerar förvarings- och kokkärl snarare än serveringskärl. Groparna som smyckar keramiken har helt klart ett dekorativt syfte men har troligen också fungerat som en kulturell markör inom ramarna för ett identitetsskapande.

*Keramikmängden är mycket stor.* Foto: Andreas Forsgren

Gropkeramikerna var en tydligt kustnära kultur där säljakt och fiske har utgjort de viktigaste beståndsdelarna i näringsfånget. Det är osäkert om de odlade överhuvudtaget, men i den mån de gjorde det var det i mindre skala och inte på de stora åkrar som idag ofta generellt förknippas med jordbruk. Eventuella odlingar låg i sådana fall snarare på mindre terrasseringar och täppor i sydvända skogsbackar och på åsarnas sluttningar. Indikationer finns på att de på vissa håll kan ha hållit tamsvin i begränsad omfattning, annars utgjorde troligen hunden (som kunde hjälpa till med jakten) gropkeramikernas enda tama djur. I inlandet fanns samtidigt en mer tydligt boskapsskötande och jordbrukande befolkning, kallad stridsxyekulturen efter de karaktäristiska stenyxor som ofta påträffas vid deras bosättningar I Norvik har vi hittat enstaka skärvor med keramik som hör hemma hos just stridsyxekulturen, vilket föga förvånande tyder på kontakt mellan de två grupperna. Kan det vara fråga om vänskapsgåvor eller varuutbyte? Tio kilo sälkött mot tio krukor odlat korn!

I den södra delen av boplatsen påträffades en tämligen välbevarad urna, vilken plockades in i preparat. Detta innebär kortfattat att fynd som är sköra eller skadade, eller flera fynd som har en viktig inbördes placering, av arkeologerna i fält kan tas upp tas upp med den omgivande jorden i orört skick. Senare kan man på kontor eller konserveringslaboratorium fortsätta den arkeologiska undersökningen av fyndet under mer kontrollerade former. Som stöd runt jordklumpen med fyndet går det att använda till exempel gipsbindor, varpå en platta kan skjutas in under jordklumpen innan den lyfts upp. Detta förfarande innebär också att det blir enklare att ta ett prov på jorden i krukan med mindre risk för kontaminationer.

*En välbevarad urna som plockades in i preparat.* Foto: Andreas Forsgren

Andreas Forsgren, publikt ansvarig arkeolog
andreas.forsgren@kmmd.se
073-810 02 90

Britta Kihlstedt, projektledare
britta.kihlstedt@kmmd.se

Norvik. Nyhetsbrev 5: Keramik, krukor, kärl och skärvor

Kontakta oss

Fakturaadress

Följ oss

Norvik. Nyhetsbrev 5: Keramik, krukor, kärl och skärvor

Grödinge

Palmbohult utanför Örebro

Kontakta oss

Fakturaadress

Följ oss