Nyupptäckt tidigmedeltida kyrka och kyrkogård utanför Västerås

Under 2023 har Stiftelsen Kulturmiljövård (KM) undersökt en tidigare okänd tidigkristen begravningsplats inom Romfartuna socken i Västmanland. Kyrkan och begravningsplatsen anlades troligen i slutet av 1000-talet och upphörde någon gång efter år 1300.

Några spår har tolkats som rester av en kyrkobyggnad. Denna har varit cirka 7,5×4 meter stor, och vilat på liggande syllstockar som legat på en variation av stolphål och syllstenar. Området där kyrkan stod framträder tydligt i plan genom att det på den ytan saknas gravar nästan helt. Runt om kyrkan har det istället varit mycket tätt mellan gravarna. Två gravar i kyrkans södra vägg och två barngravar inne i kyrkan kan vara spår av begravningar före kyrkans tillkomst. Runt kyrkan och i synnerhet direkt öster om denna har det gravlagts ett stort antal mycket unga barn.

Begravningsplatsen innehåller över 400 gravar. Det är tydligt att det varit viktigt var på kyrkogården en individ skulle begravas, då vissa områden har använts för täta gravläggningar medan andra områden är väldigt glesa. Gravarna bildar också tydliga stråk genom kyrkogården, där det verkar uppenbart att vissa individer placerats i ett specifikt stråk. Kyrkogårdens avgränsningar är mycket skarpa och slutet på begravningsplatsen sammanfaller mycket väl med rader av stolphål. Dessa har med stor sannolikhet i något skede utgjort en gräns för kyrkogården och bildat någon form av hägnad.

Vi uppfattar att vi ser spår av två gravläggningsfaser. Det finns en äldre fas av gravläggningar vilka innehåller en sandig fyllning med mindre kulturpåverkan, samt en yngre fas av gravläggningar som innehåller en fyllning av en helt annan karaktär i form av brun siltigare (det vill säga mer finkorning) och kulturpåverkad sand.

Utifrån preliminära osteologiska bedömningar är det också tydligt att det huvudsakligen gravlagts kvinnor på den norra delen av kyrkogården, medan det huvudsakligen ligger män gravlagda på den södra sidan.

Några spännande fynd har påträffats. Vid tinningen på en gravlagd kvinna låg en ring, en typ av smycke som brukar kallas just tinningring. Dessa var vanliga i den slaviska kvinnodräkten, inte minst i de områden som utgör dagens Ukraina och Ryssland. De förekommer också i gravar från tidigmedeltidens Sigtuna. I två av gravarna har vi hittat benkammar, en av dem tillsammans med kniv och bryne. Spår av gångkläder och vardagsföremål är annars mycket ovanligt. Enstaka mynt av varierande ursprung har påträffats, bland annat ett arabiskt silvermynt och sannolikt ett eller två tidigmedeltida mynt från England.

Vi kommer att återkomma med mer information om denna spännande undersökning framöver.