Älvesta, Kumla. Nyhetsbrev 4: Hur långt ner kan vi gå?

Med cirka två veckor kvar av undersökningen ute i fält valde vi att fortsätta lägga fokus på den dittills äldsta husgrunden som vi påträffat. Vi tog upp schakt och grävde försiktigt med fyllhacka och grävmaskin. Det skulle visa sig att den stensyllgrund som troligen daterades till 1600–1700-talet (se föregående nyhetsbrev) vilade på ytterligare strukturer och fynd.

Undersökning av ytor runt om och inom 1600–1700-tals husgrunden. Jordkällaren markerad med vit streckmarkering. Foto: Frida Albinsson.

Jennie undersöker ett av schakten. Foto: Frida Albinsson.

Under grunden till 1600–1700-tals huset uppenbarade sig ett nedsänkt trägolv och en liggande rektangulär ram av granstockar. Detta tolkade vi som en jordkällare (se bild 1) men det skulle också ha kunnat vara ett grophus som uppdagades. Analys av fröer kan ge oss en uppfattning om vilket syfte den potentiella jordkällaren kan ha tjänat. Har det varit ett sädesförråd? Vi tog ett dendroprov på en av stockarna och hoppas att detta prov kan upplysa om när virket till källaren klövs. Dendrodatering är en metod att datera trä med hjälp av träets årsringar.

Fragment av keramik, en sländtrissa i sten och en nål i trä. Foto: Frida Albinsson.

Vid undersökningens gång har mycket fynd utan självklar kontext dykt upp vid undersökningen av husgrunderna på norra bytomten. Det råder skilda meningar i vilket som är det mest spännande fyndet: Är det nålbindningsnålen i trä? Eller är det sländtrissan i bly? Eller fingerborgen i metall? I vilket fall tyder fynden på norra bytomten på att man ägnat sig åt att sy mindre plagg och spinna garn. De flesta av fynden har ett stort tidsspann på flera hundra år. Fingerborgen kan ha använts så tidigt som högmedeltid till moderntid. Sländtrissor i bly förekommer främst under medeltid. Ett järnföremål som liknar en bultlåsnyckel skulle kunna vara en vikingatida nyckel, men var desto vanligaste under medeltid. Sländtrissor i sten, nålar i horn och ben samt fragment av metalldekor skulle kunna vara boplatsfynd från den tidigaste bosättningen vid eller byregleringen. Eftersom den norra sidan av Älvesta bytomter ligger sämst till för en gård; det landskapet är format så att det bästa läget för en gård är längre söderut. 

Tre stycken sländtrissor – varav en i bly (längst till vänster) och de övriga i sten. Foto: Frida Albinsson.

En fingerborg (högst upp till vänster), en knapp (längst ned till vänster) och ett fragment av metalldekor (till höger). Foto: Frida Albinsson.

Sammanfattningsvis dyker det upp en stor del fynd och husgrunder nära varandra på norra bytomten – vilket tyder på att människorna här har återanvänt material och byggt nya grunder på samma plats. Detta leder tillbaka till våra frågeställningar: när anläggs den första gården inom norra bytomten? Är anläggningarna och lämningarna spår efter en tidig fas av en reglerad radby eller lämningar av en äldre gårdsstruktur?

Möjligtvis en bultlåsnyckel. Foto: Frida Albinsson.

Frida Albinsson