Det sista rycket − fältarbetet avslutat på stenåldersboplatsen vid Julita

Efter drygt två månaders arbete är vi nu klara med utgrävningen av stenåldersböndernas Julita. Det har varit både en intressant och rolig upplevelse. Som fotona antyder har vi mestadels haft det soligt, även om några dagar bjudit på både regn och åska. Sista veckan inleddes med trettiogradig värme, vilket om man gräver i schakt vars underlag är ljus sand kan bli minst sagt svettigt. Lite som att jobba på en strand vid Medelhavet, men utan någon chans att ta sig ett dopp för att svalka av sig.

Amina undersöker anläggningar öster om väg 56. Foto: Jenny Holm.

Sebastian och Alicia vandrar målmedvetet ut på västra undersökningsområdet. Foto: Karolina Karlsson.

Dokumentationen skedde på plattor. Här beskriver Henrik och Kenneth anläggningar vid området för ett av långhusen på boplatsen. Foto: Jenny Holm.

På grund av att vårt undersökningsområde varit tudelat av den tungt trafikerade väg 56 har vi varit tvungna att arbeta i två arbetslag; ett på var sida vägen. Vi har undvikit att i onödan korsa vägen, så under arbetstid har ”team öst” och ”team väst” träffats väldigt lite. Men sista dagen hälsade de två grävgängen på varandra, först fika med tårta på väst och sedan medhavd lunch på öst.

Ibland kunde de två arbetslagen skymta varandra på andra sidan vägen. Sebastian sållar på västra sidan. Foto: Jenny Holm.

Tårta serverades sista dagen på västra sidan vägen. Andreas, Kenneth och Gösta från öst tar för sig. Foto: Henrik Runeson.

Naturligtvis hittade vi också rejält med fynd under de sista dagarna. I söder rensades en rund svagt brunfärgad grop fram. Redan i toppen syntes stora krukskärvor från mynningen på ett stort kärl. När gropen tömts visade det sig att nästan alla skärvor förefaller komma från samma kärl och att många av skärvorna passar med varandra. Det har rört sig om en större kruka som varit dekorerad längs mynningen.

Några av de större krukskärvorna från den utgrävda gropen. Många skärvor har passning. Foto: Jenny Holm.

Som minnesgoda läsare av projektets nyhetsbrev kanske minns hittade vi i maj ett fint slaget flintspån. Detta fynd gjordes allra längst i söder. När Sebastian grävde en ruta allra längst i norr, alltså mer än 600 meter bort, hittade han ett nästan identiskt flintspån. Andra typer av fynd som till stor del förekom i boplatsens periferi var kvarts. I de centrala delarna har fynd av detta material varit ovanligt. De sista dagarna på grävningen undersökte Jenny och Andreas, som är uttalade kvartsfantaster, de nordligaste delarna på jakt efter mer fynd av ”den vita stenen”, vilket också resulterade i fler fynd av denna typ.

Ett fint slaget flintspån från boplatsens nordligaste del. Foto: Karolina Karlsson.

Exempel på den kvarts som Jenny och Andreas grävde fram under grävningens sista dagar.

Exakt hur mycket vi hittat på grävningen vet vi först när alla fynd tvättats och registrerats. Fyndhanteringen kommer huvudsakligen att ske under senhösten−vintern, så framåt våren kommer vi att kunna berätta mer om grönsten, flinta, kvarts, keramik, malstenar, brända djurben m.m. Vi återkommer!

Grävgänget väster om väg 56. Från vänster uppifrån: Jeremy Hobbs, Sebastian Björklund, Christian Gatti, Alicia Högfors-Lindståhl, Ilona Carlsson och Karolina Karlsson.

Grävgänget öster om väg 56. Från vänster: Gösta Persson, Michael Schneider, Henrik Runeson, Andreas Bolin, Marie Lundberg, Amina Hilbert, Jenny Holm och Kenneth Mathisen. Angelica Larsson och Bibbi Larsson som medverkade under maj månad saknas på bilden. Foto: Karolina Karlsson.

Föregående
Föregående

Arkeologi på “Posten-parkeringen” i Ödeshög

Nästa
Nästa

Undersökningen av bondestenålderns Julita fortsätter