Klinga utanför Norrköping. Nyhetsbrev 2: Analyser, fyndregistrering och rapport.
Vintern är till stor del rapportskrivandets tid för arkeologen. Prover ska skickas på analys, fynd ska tvättas och registreras, och rapporter som sammanfattar de arkeologiska insatserna från det gångna året (eller åren) ska produceras. Långt bort i framtiden ska den intresserade kunna ta fram rapporten och i den kunna se vad arkeologerna har gjort vid den aktuella fornlämningen. Varför har de undersökt platsen? Hur har de grävt? Vad fann de? Vilka analyser genomförde de, och vad blev resultaten av dessa? Vilka frågeställningar ville de ha svar på genom undersökningen? Allt detta och mer därtill är frågor som ska besvaras i rapporten.
Syftet med förundersökningen i Klinga var att ge länsstyrelsen i Östergötland ett beslutsunderlag inför prövning om tillstånd till ingrepp i fornlämning. Bland annat innebar detta att vi skulle avgränsa de två fornlämningarna och så att säga se var de ”slutade”, något som är viktigt att veta inför en kommande (slut)undersökning. En (slut)undersökning innebär att fornlämningen undersöks och ”tas bort” inför kommande exploatering på platsen. Förundersökningen ska alltså ge ett underlag för att bland annat kunna avgöra vilka metoder som är lämpligast samt för att kunna beräkna tidsåtgång och budget inför den kommande (slut)undersökningen.
Översikt över undersökningsområdet. Två ytor skulle förundersökas, vilket resulterade i två boplatser. Till vänster i bild ser vi schakt dragna runt en liten åkerholme. Strax söder om denna påträffades den största mängden lämningar i form av exempelvis kulturlager, härdar och stolphål. Till höger i bild ser vi grävmaskinen arbeta vid den andra – östra – boplatsen. Foto från sydväst.
Översiktlig plan över undersökningsområdet. Den blåa markeringen visar undersökningsområdet (i detta fall två ytor). Den tunna röda linjen visar en tidig uppskattning – efter en arkeologisk utredning – avseende fornlämningarnas utbredning medan den tjockare röda linjen visar hur vi bedömer fornlämningarnas utbredning efter förundersökningen. De gråa rektanglarna visar sökschakten som vi drog upp med grävmaskin.
Totalt påträffade vi 103 anläggningar, vilka till största delen bestod av härdar (eldstäder), stolphål och gropar. Bland de mer spännande anläggningarna vi påträffade var en möjlig ugn och flera skärvstensflak. Skärvstensflak består av mängder eldpåverkade stenar, ofta i knytnävsstorlek. De är ett vanligt inslag vid boplatser från järnåldern, framför allt dess äldre del. Såväl härdar som skärvstensflak påvisar ett intensivt eldande. Den möjliga ugnen undersökte vi inte i detta läge, utan den lämnades till den kommande (slut)undersökningen.
En av de 30 härdar som påträffades. Det kan vara svårt för det otränade ögat att avgöra vad som är en anläggning och inte i den gråa torra åkerleran. När anläggningens yta har beskrivits, mätts in med en GPS och fotograferats, så ”snittar” ofta arkeologen anläggningen, likt vi ser på den nedre bilden. På så sätt får arkeologen en bättre uppfattning om anläggningens uppbyggnad och djup.
I den högra delen av bilden ser vi ett av skärvstensflaken vid den östra boplatsen. Foto från nordöst.
Som vi nämnde i det tidigare nyhetsbrevet genomförde vi flera analyser i samband med förundersökningen. Närmare bestämt genomfördes: keramikanalys, osteologisk analys, makrofossilanalys, vedartsanalys, 14C-analys samt lipidanalys.
Keramikanalys. Syftet med analysen var att genom keramiken hjälpa till att svara på frågor om platsens kronologi, samt om möjligt utifrån olika kärltyper identifiera olika verksamhetsområden. Totalt påträffades 80 skärvor/fragment keramik. Sammanfattningsvis kan keramikmaterialet från förundersökningen sägas vara relativt homogent i sin karaktär, bestående av kärl magrade med krossad bergart med stort inslag av glimmer. Skärvorna är vidare små och fragmenterade och hade en utanpåliggande lerfilm från omkringliggande lager, vilken var mycket svår att avlägsna. Keramikhantverket på platsen är likartat; godstyp, uppbyggnadsteknik, kärlformer ytbehandling och dekor (i detta fall avsaknaden av dekor) är samstämmiga och vittnar om ett dateringsmässigt likartat hantverk. Endast ett litet antal skärvor uppvisade vidhäftande organiska beläggningar som troligtvis är matskorpor eller rester av annan kärlanvändning. Ingen av de analyserade skärvorna är dekorerade. Spår efter fingrar, formning av kärlet och utjämning av ytan förekommer, i synnerhet vid övergång från buk till botten. Den dominerande ytbehandlingen i materialet är glättning, men fint polerade skärvor förekommer också.
Osteologisk analys. Ordet osteologi kommer från latin och betyder läran om ben. Vid en osteologisk analys studeras delar av eller hela skelett samt tänder från både människa och djur. Analysen ger betydelsefull kunskap om individen och dess population. Beroende på bevaringsgrad kan bl.a. ålder, kön, släktskap, kroppslängd/mankhöjd samt hälsostatus studeras. Skelettlämningar kan vara både obrända och kremerade, men osteologen är vanligtvis mer begränsad när det gäller det kremerade materialet på grund av det ofta är kraftigt fragmenterat. Det osteologiska materialet från den västra boplatsen utgjordes två små fragment brända ben. Fragmenten kunde artbestämmas till mellanstort däggdjur, vilket sannolikt utgör ett tamdjur såsom får, get, svin eller hund. De består vidare av rörben och kan antas utgöra matavfall. Det osteologiska materialet från den östra boplatsen bestod av två fyndposter. Dessa bestod dels av 19 fragment obrända ben samt två små fragment brända ben. Samtliga ben insamlades från en härd. De brända benen kunde artbestämmas till däggdjur. De obrända benen kunde artbestämmas till nötkreatur, stort hovdjur, mellanstort till stort däggdjur, stort däggdjur samt däggdjur. De består vidare av främst rörben och skulderblad och kommer från kroppens köttrika regioner och kan därmed antas utgöra matavfall. På grund av materialets ringa mängd kunde inga slutsatser dras om djurhållningens inriktning
Makrofossilanalys. Denna typ av analys kallas också för arkeobotanisk analys. Vid arkeologiska undersökningar är det vanligt att man tar jordprover för makrofossilanalys i syfte att försöka utröna om det går att finna lämningar av organiskt material i form av t.ex. spannmål eller vegetabilier. Det mesta organiska materialet har försvunnit genom förmultningsprocessen, men det går att finna spår av material som går att analysera i form av rester av fröer, frukter, stenfrukter, kärnor och nötter. Dessa spår av makrofossil går att finna i såväl forntida gravar (gravgåvor) som i boplatsernas härdar och stolphål (matrester). Möjligen kan sådana spår i vissa fall också tyda på utsmyckning med växtmaterial. Totalt sändes 15 makrofossilprover på analys. De mest intressanta resultaten inkluderar bland annat ett prov som innehöll både skalkorn och nitrofila ogräs vilket tyder på ett system med skalkorn i ensäde på väl gödslad åker. I ett annat prov återfinns sammansättningen med skalkorn och emmer-speltvete, vilket tyder på en datering kring bronsålderns mitt. Dateringen ska dock tas med viss försiktighet eftersom lokala och regionala skillnader förekom när det gällde vad och hur grödorna odlades.
Vedartsanalys. Vedartsanalys föregick samtliga 14C-analyser i de fall dessa genomfördes på träkol. Träslag som är lämpliga för huskonstruktioner kunde väljas ut för att minimera risken för datering av sekundärt material. Val av olika bränsle har visat sig förekomma under olika tidsperioder och för olika anläggningars funktion.
14C-analys. En analysmetod som arkeologer också ofta använder sig av kallas för ”kol-14 metoden”, förkortat 14C. Kol-14 metoden är en naturvetenskaplig metod vilken gör det möjligt att datera organiskt material funnet vid arkeologiska undersökningar – vanligen träkol eller ben. Metoden bygger på att olika sorters kol finns i alla levande organismer. Växter tar konstant upp kol från luften i form av koldioxid vilket sedan blir en del av vävnaden hos djur som äter växter eller hos djur som äter andra djur. Kolisotopen kol-14 genomgår så kallat radioaktivt sönderfall med en halveringstid på 5730 år och vid samma tid som en organism dör (d.v.s. slutar att ta upp kol) börjar andelen kol-14 att sjunka. Genom att mäta mängdförhållandet mellan kolisotoperna i ett prov kan man alltså beräkna på ett ungefär när organismen i fråga dog. I skrivande stund har vi inte fått svar på proverna vi skickade från Klinga.
Lipidanalys. En lipidanalys används för att identifiera fettsyror (lipider) i keramik där resultatet kan påvisa vilken typ av mat som har förvarats eller tillagats i det aktuella kärlet. I förlängningen kan detta ge en bild av näringsekonomi, diet och matkultur på platsen. Vi skickade i väg fyra keramikskärvor för analys. Två av dessa innehöll inga lipidrester alls. Det kan innebära att provet var oanvänt eller att det använts på ett sätt som inte avsatt den typ av organiska lämningar som är mätbar genom lipidanalys. De övriga två proverna uppvisar en molekylär sammansättning som antyder fettrester från idisslare, i ett fall troliga mjölkfetter tillsammans med tecken på kraftig upphettning och spår efter någon vegetabilisk olja samt rök och sot. Det andra provet uppvisar en molekylär sammansättning som antyder depåfetter från idisslare, möjligen från inälvsmat, tillsammans med tecken på kraftig upphettning.
Fynden vid de två boplatserna bestod av sådant som vanligen påträffas vid boplatser från järnåldern. Det mest spännande var nog några vävtyngdsfragment. En vävtyngd är en slät och hålförsedd vikt, ofta tillverkad av lera eller sten. Särskilt i nedbrända hus bevaras de bra eftersom eldsvådan kan omvandla lertyngderna till keramik, vilket är ett relativt beständigt material. Järnålderns vävstolar stod upprätt vilket var en av förutsättningarna för behovet av vävtyngder. Dessa tyngder hängdes i den nedre änden av varptrådarna. Övriga fynd inkluderade keramik, bränd lera, tre löpare, en knacksten, brända och obrända ben samt ett korroderat järnföremål.
Övre bilden visar några keramikskärvor. I mitten obrända ben från ett stort hovdjur, dvs matrester eller slaktavfall. Nedre bilden visar vävtyngdsfragment.
Sammanfattningsvis kan man säga att vi har avgränsat två boplatser, troligen från äldre järnålder (vi inväntar fortfarande resultaten från kol-14 analysen), samt genom förundersökningen och de påföljande analyserna bidragit till att ge länsstyrelsen ett underlag för att kunna ta beslut avseende kommande exploateringsplaner.
Vi hoppas att vi får anledning att återkomma till dessa två boplatser i Klinga i samband med en trolig kommande (slut)undersökning! Nu ska rapporten in och sedan kommer som sagt länsstyrelsen att avgöra vad som ska ske framöver, förutsatt att Norrköpings kommun vill fortgå med sina planer för exploatering av området. Håll också ögonen öppna efter det kommande numret av den populärvetenskapliga tidskriften Arkeologi i Östergötland 2022. Det kommer under sommaren, och i detta nummer siktar vi på att publicera en lite mer matig artikel om förundersökningen och de resultat vi presenterat i dessa två nyhetsbrev. Andra artiklar från oss på KM likväl som från våra kollegor på andra arkeologiska utförare i Östergötlands län kommer naturligtvis också att finnas i tidskriften.
Allt gott!
Andreas Forsgren
Arkeolog, Stiftelsen Kulturmiljövård
andreas.forsgren@kmmd.se
073-810 02 90