På jakt efter jägarstenåldern i Hakunge

Under sex veckor i september och oktober undersöker Stiftelsen Kulturmiljövårds arkeologer en boplats från mesolitikum (jägarstenålder) i närheten av Hakungekrossen mellan Brottby och Åkersberga i östra Uppland och Stockholms län. Boplatsen är preliminärt daterad till 6500–6000 f.Kr. och utgör den äldsta kända stenåldersboplatsen – och därmed äldsta kända boplatsen över huvud taget – i hela östra Uppland. I skrivande stund har det arkeologiska fältarbetet pågått i fyra veckor.

Boplatsen upptäcktes genom en arkeologisk utredning redan 2017, då det planerades att utöka den närliggande stenkrossen. År 2023 genomfördes sedan det andra steget i den arkeologiska processen, en förundersökning där vi avgränsade fornlämningen och tog upp mindre schakt med grävmaskin för att få veta lite mer om platsen. Nu, år 2024, är det slutligen dags för den arkeologiska undersökningen, eller ”utgrävningen” som det kallas i dagligt tal. Läs mer om hur arkeologi funkar och vad en utredning, förundersökning och undersökning är här.

Översiktsfoto över stenåldersboplatsen och den pågående arkeologiska undersökningen (”utgrävningen”).

Utifrån höjden över havet, cirka 65–70 meter, utgår vi alltså från att boplatsen var aktiv omkring 6500–6000 f.Kr., det vill säga för cirka 8000–8500 år sedan. Att leta daterbart material i form av exempelvis träkol eller brända benbitar utgör dock en av målsättsättningarna. När boplatsen var bebodd bestod området av några spridda kobbar och skär mitt ute i oceanen, ett par mil från de större öarna i det som idag utgörs av Södertörn. Ännu längre, omkring tolv mil, var det till fastlandet i det som idag utgörs av västra Uppland. Vi vet inte varifrån människorna vid denna boplats kommit, men Södertörn eller västra Uppland är rimligt att anta då dessa områden utgör de närmast liggande där man bör ha uppehållit sig mer permanent.

Boplatsens läge omkring år 6200 f.Kr. Strandlinjekarta © SGU

Landskapet vid boplatsen under tiden 6500–6000 f.Kr. kan jämföras med det som idag utgörs av Stockholms ytterskärgård, men detta är beläget ännu längre ut i havet än dagens ytterskärgård. Det var verkligen en lång sträcka över öppet hav till närmaste större ö eller fastland, men hit har jägarstenålderns människor paddlat i kanoter gjorda av antingen urholkade stockar eller av träramar med uppspända sälskinn, för att säsongsvis jaga säl och fiska. Platsen är med andra ord en temporär säsongsbunden boplats eller ”jakt- och fiskestation” dit man tagit sig under vissa perioder på året, snarare än en mer permanent bosättning. Med sig har de också tagit kvarts för att periodvis ägna sig åt redskapstillverkning.

Den överlägset största delen av fynden utgörs alltså här – liksom vanligtvis på boplatser från jägarstenåldern i Mellansverige – av kvarts. Den största delen av kvartsen utgörs av avslag, vilket innebär rester efter redskapstillverkning. Vi har dock hittat några bitar som vi bedömer som bearbetade redskap, varav ett sannolikt rör sig om en kniv. Ett annat fynd utgörs av en stor kärna, det vill säga det block från vilket man knackat bort mindre delar kvarts vilka sedan har kunnat användas eller bearbetas vidare till redskap såsom knivar, skrapor och pilspetsar. Blocket låg inkilat mellan ett större stenblock och en markfast häll, och det är troligt att det blivit kvarlämnat där för vidare bearbetning vid något tillfälle, men av någon anledning blev det kvar och hittades av oss arkeologer omkring 8000 år senare. Av övrigt stenmaterial har vi också en liten bit slagen hälleflinta.

En fin bit bearbetad kvarts. Det rör sig om en kniv, och den har sannolikt haft ett skaft tillverkat av trä eller ben/horn.

Den stora kvartskärnan som låg inkilad mellan ett markfast stenblock och en berghäll.

Efter att ha banat av det översta, tunna, vegetationsskiktet med grävmaskin påbörjade vi handrensa vissa områden där det såg ut att kunna dölja sig hyddbottnar. Ytan är överlag extremt stenig, men de potentiella hyddbottnarna bestod av stenröjda rundade ytor med större stenar i en ring runtom den röjda ytan. Dessa stenar kan ha varit till för att tynga ner en tältduk av exempelvis sälskinn. Dessa hyddbottnar är dock mycket svåra att urskilja i den blockiga och steniga terrängen, och vi får se om de jordprover vi har tagit kan ge ytterligare svar under det påföljande analys- och rapportarbetet.

Bland all sten är det inte lätt att se strukturer, men här tror vi att platsens stenåldersbesökare kan ha haft en av sina hyddor – den stenröjda rundade ytan i mitten av bild antyder detta.

Lokaltidningarna ÅkersbergaKanalen/Vallentuna Nya och Mitt I har varit på plats och genomfört reportage från undersökningen. Vi har också fått besök av SVT Nyheter Stockholm, vilka ska sända ett reportage. Detta har dock i skrivande stund inte sänts.

Artiklar om undersökningen i lokaltidningarna ÅkersbergaKanalen/Vallentuna Nya och Mitt I.

Vi har också besökt den närliggande Karbyskolan och berättat för årskurs 3 och 4 om arkeologi och om jägarstenåldern i trakten. Denna vecka ska vi också besöka två närliggande äldreboenden i samma syfte.

När allt material har samlats in och undersökningens fältfas är avslutad påbörjar vi rapporten. Vi kommer även att besöka kulturhuset KUBen i Brottby/Karby den 27 oktober för att berätta mer om vad som framkommit. Till våren planerar vi också att gästa biblioteken i Vallentuna och Åkersberga. Då antalet platser är begränsat vid föredraget på KUBen i Karby sker föranmälan till motesplats-karby@vallentuna.se

 Andreas Forsgren, biträdande projektledare