Utforska järnåldern i Slavsta!

Nu är vi inne på sista dagarna av undersökningen i Slavsta. Här undersöker vi arkeologer från Stiftelsen Kulturmiljövård en fascinerande järnåldersboplats i Slavsta, Uppsala. Platsen är fylld av historia och spännande fynd som ger oss inblick i hur livet såg ut här för cirka tusen år sedan. Men det handlar inte bara om gammal historia – det är berättelser om människor som levde, arbetade och kanske till och med offrade djur på denna plats. Häng med och upptäck vad vi har hittat hittills!

Drönarfoto över del av järnåldersboplatsen i Slavsta och den pågående utgrävningen.

Slavsta – Vad betyder namnet?
Slavsta, liksom många andra platser i trakten, bär på ett namn med djupa historiska rötter. Vid första anblicken kan det verka som ett enkelt namn, men det döljer en mångfacetterad historia. Slavsta nämns första gången i skrift år 1349, men vi tror att namnet är betydligt äldre, med rötter i järnåldern. Namnet är sammansatt av två delar – "Slav-" och "-sta".

"Slav-" kommer från ett gammalt personnamn, Slagver, vilket var vanligt på den tiden då många platser fick sina namn efter betydelsefulla personer. Vi tror att Slagver spelade en central roll här. Men namnet berättar mer än bara om en personlig koppling. "-Sta" betyder "bosättning" eller "plats", och många ortnamn som slutar på "-sta" eller "-stad" vittnar om gamla bosättningar och samhällen.

Vad gör då Slavsta så speciellt? Det finns tecken på att det inte bara var en vanlig bosättning, utan också en plats för religiösa ceremonier. Förleden "Slag-" i namnet Slagver kan kopplas till slakthandlingar, och det är troligt att personen som gav platsen dess namn hade nära anknytning till dessa ritualer. Även "-ver" i namnet Slagver kan vara relaterat till ett gammalt ord för "helig", vilket antyder att personen hade en betydelsefull roll i ceremonierna – kanske som en rituell specialist eller kultledare.

När vi pratar om Slavsta talar vi inte bara om en plats där människor bodde och arbetade, utan om en plats med stor rituell och religiös betydelse. Här samlades kanske människor för viktiga ceremonier under järnåldern – och dessa ritualer fortsatte långt in i medeltiden, trots kristendomens inflytande.

Spår av ritualer i närheten
Med det historiska namnet i åtanke blir fynden av rituella spår på platsen ännu mer intressanta. År 2005 fann arkeologer söder om vårt nuvarande undersökningsområde, vid vägen som går genom Slavsta, lämningar från romersk järnålder och tidig folkvandringstid, för cirka 1800 år sedan. Lämningarna bestod av stolphål, härdar, kokgropar och enkla ugnar, vilka tolkats som delar av sex hus från två olika gårdar.

I den norra delen av samma undersökningsområde hittades även ett kulturlager med stenpackning och cirka 32 kilo benmaterial, samt fynd som en amulettring med vidfäst torshammare. Dessa fynd, som inte är typiska för en vanlig agrar boplats, tolkas som rituella lämningar – en så kallad harg – och visar på platsens religiösa och ceremoniella betydelse under denna tid.

Vid undersökningar 2014, norr om vårt nuvarande undersökningsområde, påträffades också flera spår av rituella handlingar som ger oss en glimt av de forntida invånarnas världsbild. I denna undersökning identifierades 18 hus, varav ett långhus på cirka 27 meter. Flera djurbensdepåer hittades i anslutning till husen, särskilt vid ingångar och stolphål. Dessa depositioner, ofta med unga svin och hästar, tros vara husoffer deponerade för att skydda byggnader och deras invånare.

Ett av de mest fascinerande fynden var skelettet av en häst, som påträffades i en grop. Hästen var inte styckad, vilket antyder att den offrats i ett rituellt sammanhang, kanske som ett stängningsoffer när en byggnad övergavs. Även ett hästkranium hittades i ett stolphål, vilket tros vara ett invigningsoffer – en ritual för att välsigna byggnaden och dess invånare.

Amulettring med vidfäst torshammare från Slavsta. Ur Upplandsmuseet rapporter 2009:01.

Spännande fynd – stenpackning, benrester och ett hästskelett
Bland de spännande fynden vi har gjort finns ett grunt stenpackningslager med benrester. Det verkar som att olika bendelar, som inte lagts i stolphål eller andra nedgrävningar, har placerats här och att stenpackningen täckts över snabbt. Här har vi framför allt ben från häst, men även från får. Kan det vara en avfallsplats av något slag? Totalt har vi spår efter minst fem olika hästar här på platsen.

Vi ser också att två stolphål har grävts igenom stenpackningen, vilket tyder på att en byggnad har uppförts på platsen. I närheten finns även det välkända hästskelettet, som har uppmärksammats i media och under visningarna. Hästskelettet saknar både kranium och hovar, och bredvid ligger det som vi tror är ett föl. Vi ser att både hästskelettet och fölskelettet har störts av två andra stolphål i närheten. Frågan är om dessa stolphål tillhör samma byggnad som de som grävts genom stenpackningen, eller om det rör sig om en annan byggnad? Det väcker många frågor, och det är oerhört spännande att följa upp dessa ledtrådar.

Hästskelettet och det lilla fölet (längst till höger).

Arkeologens verktyg – hur vi gräver fram historia
Arkeologi handlar om mycket mer än att bara gräva i marken! Först öppnar vi ytan med grävmaskin. När vi ser att jordmånen förändras vet vi att vi har hittat något. Då går vi in med handverktyg, analyserar och tolkar fynden. Vi tar även jord- och kolprover för att kunna datera anläggningarna och förstå vad människorna gjorde här.

Eftersom vi hittar mycket benmaterial blir osteologin en viktig del av vårt arbete. Våra osteologer undersöker de ben vi hittar för att avgöra vilka djur de kommer från, deras ålder, kön och om de visar några tecken på sjukdom eller skador. Genom att analysera benmaterialet kan vi inte bara få en bild av vilka djur som fanns på platsen, utan också få insikt i de rituella aspekterna och hur djuren kan ha använts i ceremonier. Osteologin hjälper oss att förstå vilka symboliska och praktiska roller djuren spelade i dåtidens samhälle. Eftersom vi har hittat mycket hästmaterial här, från både tidigare och pågående undersökningar, hoppas vi med hjälp av de osteologiska analyserna kunna jämföra hästarna härifrån med de från till exempel Gamla Uppsala.

Så vad händer härnäst?
Efter fältarbetet börjar det omfattande efterarbetet. Djurbenen tvättas och analyseras av vår osteolog. Vi kommer även att göra DNA-analys på hästarna samt stabila isotopanalyser som kan visa var djuren är uppfödda och uppvuxna. Dessutom ska en stor mängd andra prover iväg på analys, bland annat flera 14C-analyser som kommer att ge oss dateringar för de olika anläggningarna.  Dessutom kommer vi att i större detalj gå igenom alla anläggningar som till exempel stolphålen vi har undersökt, för att se hur många hus det blir av dem.

Vill du veta mer om våra fynd och vad vi upptäcker härnäst? Följ oss på sociala medier, där vi delar våra upptäckter. Vi har även spännande föredrag på gång som vi snart kommer att annonsera. Oavsett om du är 10 eller 100 år, finns det något för alla att upptäcka om livet på järnåldern!

Ruth Rudenlöv, arkeolog