Rekordmånga amulettringar påträffades i Hjulsta vid arkeologisk slutundersökning (vecka 46)
Vid utgrävningen i Hjulsta har vi undersökt en tidigare okänd kultplats från järnålderns slutskede. Fornlämningen var känd som ett mindre gravfält och visade sig vid undersökningen till största delen utgöras av en kultplats. Inom kultplatsen har uppemot 200 stycken amulettringar deponerats i marken, ett fynd som är unikt eftersom så många amulettringar aldrig tidigare har hittats på en och samma plats. Amulettringarna dateras preliminärt till 600-700- talet e. Kr och är mellan 5–15 cm i diameter. De är tillverkade av järn och har i de flesta fall hängen som sitter på ringen, oftast i form av små yxor. Flera av ringarna är vad som oftast kallas för eldstålsformade då de i form påminner om eldstål, ett föremål som använts för att slå eld. Även en bronskniv och två flintspetsar från bronsåldern har hittats på kultplatsen i Hjulsta vilket antyder att platsen har varit i bruk under en mycket lång tid, även om just amulettringarna är från slutet av järnåldern.
En av de diametermässigt största amulettringarna. Foto: Ingela Harrysson.
En av de mindre ringarna. Foto: Andreas Forsgren.
Amulettringarna påträffades i marken deponerade i en sluttning vid stenblock och klipphällar i utgrävningsområdet. Något nedanför i sluttningen låg ett tiotal gravar som också preliminärt dateras till vendeltiden (ca 550-800 e.Kr.), men amulettringarna påträffades alltså inte i gravarna utan i de flesta fall högre upp i sluttningen sydväst om gravarna. I området i närheten av amulettringarna låg också ett flertal mindre rektangulära stenkonstruktioner som inte var gravkonstruktioner utan snarare fundament eller altare.
I detta område hittades amulettringarna. Vid blocket (se pilen) påträffades flera stycken. Foto: Ingela Harrysson.
Vad är då en kultplats? En kultplats kan kort sägas vara en plats där religiösa riter har utövats, en sorts rituell arena. Vilken typ av riter det kan röra sig om är inte enkelt att säga med utgångspunkt från det arkeologiska källmaterialet, i det här fallet främst ringarna. Detta eftersom ringarna endast är en del av de materiella lämningarna från ritualen eller kulthandlingen. En jämförelse är vår tids önskebrunnar. Om en arkeolog om tusen år gräver ut en önskebrunn, kommer han eller hon ha mycket svårt att förstå vad som egentligen har försiggått på platsen. Att det rör sig om en rituell plats av något slag skulle nog vara uppenbart för honom eller henne. Men varför föremålen i våtmarken (önskebrunnen) ligger där och vilka riter som har utövats i samband med det, skulle vara svårare att säga något om.
Amulettringar är en typ av föremål som alltså inte har någon känd praktisk funktion, men vi vet att ringen som form har haft en symbolisk funktion under järnåldern. Kanske har de hanterats på ytan i samband med årstidsbundna högtider som sådd eller skörd, och ringar har också använts till att svära eder vid, något som omnämns i det tidigmedeltida nordiska textmaterialet. Det är inte ovanligt att hitta kanske 2-4 amulettringar på boplatser från den yngre järnåldern, särskilt i Mälardalen. Men de dyker upp i stor mängd vid ett fåtal platser, varav några exempel är Gamla Uppsala, Helgö på Mälaröarna, Ullevi i Upplands-Bro kommun, Borg utanför Norrköping, samt några andra.
Nyligen framgrävd. Foto: Andreas Forsgren.
Efter att ett tiotal amulettringar påträffats anade vi att vi hade att göra med en kultplats, men hur omfattande den var hade vi aldrig fått reda på om vi inte hade grävt ut hela platsen då det inte syntes några spår av den ovan mark. Fynden kommer att kunna ge oss en inblick i och kunna bidra till forskningen kring fornnordisk religion.
Bronskniven kan preliminärt dateras till bronsålderns period II, det vill säga ca 1500 f.Kr. Foto: Andreas Forsgren.
Amulettringarna kommer nu att dokumenteras och registreras, sedan skickas iväg för rengöring och konservering så att de kan bevaras inför framtiden. Därefter kommer de att skickas till Historiska Museet som avgör var de slutligen kommer att förvaras. De är dock, likt alla föremål som påträffas vid arkeologiska undersökningar, i svenska folkets gemensamma ägo och tillgängliga för forskning.
De flesta av fynden var förhållandevis välbevarade trots att de legat i marken i omkring 1200-1400 års tid. Foto: Ingela Harrysson.
Följ våra utgrävningar också på Facebook!
Hjulstautgrävningens Facebooksida: ”Arkeologi i Hjulsta”
Stiftelsen Kulturmiljövårds Facebooksida: ”Stiftelsen Kulturmiljövård”
Andreas Forsgren, förmedlingsansvarig/arkeolog, Stiftelsen Kulturmiljövård,
Ingela Harrysson, projektledare/arkeolog, Stiftelsen Kulturmiljövård,