Utgrävningarna lider mot sitt slut (vecka 44)
November har kommit, och så även den första snön. Våra härdiga arkeologer kämpar dock oförtrutet på ett tag till. Snön i början av november klädde Stockholm med omnejd i ett vackert snötäcke men sådant ställer såklart till med problem för fältarkeologin. Men med skyfflar, spadar och gott mod går det att bedriva arkeologi även i sådana väderförhållanden!
Styrkorna på väg ut i fält under den mest snöiga dagen. Foto: Michael Schneider.
Totalt har vi på de båda gravfälten strax under 100 gravar, vilket är något mindre än de omkring 150 vi hade räknat med. Detta beror på att flera av de stensättningar som vi har grävt ut har varit helt fyndtomma och ganska ”skramliga” i sin uppbyggnad, vilket innebär att vi inte kan kalla dem för gravar utan de går under namnet stenläggningar eller stendepositioner. Deras funktion är oklar, men det är inte omöjligt att åtminstone några av dem kan ha varit gravar trots avsaknad av fyndmaterial i form av såväl skelettmaterial som andra fynd.
I tillägg till gravarna på de båda utgrävningsplatserna har vi vid det stora gravfältet kunnat belägga ett flertal långhus, varav de flesta verkar tillhöra den äldre fasen, d.v.s. romersk järnålder-folkvandringstid (ca 0-550 e.Kr.). Dock har vi hittat keramik och stolphål som möjligen kan tillhöra bronsåldern (ca 1800-500 f.Kr.) under gravarna på krönet av åsen. Var folket som anlade de första gravarna på platsen medvetna om att det hade stått ett hus på platsen många hundra år innan de började begrava sina döda där? Det är inte ovanligt att man hittar lämningar av äldre boplatser just på järnåldersgravfälten.
Här under någonstans ligger en ogrävd järnåldersgrav… Foto: Camilla Ekblom.
På krönet av åsen på det stora gravfältet så fanns det fyra stycken relativt stora gravhögar, men den diametermässigt största graven var en stensättning (en mer flack gravtyp än de välvda högarna) på nästan 15 meter i diameter. Den låg i sluttningen norr om åsen, och grävdes ut under slutskedet av utgrävningen. Förmodligen tillhör den gravfältets äldre fas, århundradena strax efter Kristi födelse, eller den period som i Sverige kalls för romersk järnålder (ca 0-400 e.Kr.). Mer information om denna samt andra gravar kommer i ett avslutande inlägg.
Den diametermässigt största graven på utgrävningen, en stensättning på nästan 15 meter i diameter. Foto: Andreas Forsgren.
Utgrävningarna i Hjulsta uppmärksammades för övrigt häromveckan på museet i Poznán i Polen, där ett arkeologiskt föredrag hölls i vilket man bland annat berättade om Hjulstagrävningen. Vi tackar för uppmärksamheten och är glada att svensk järnålder skapar intresse även internationellt.
Hjulsta uppmärksammas på museet i Poznán, Polen. Foto: Poznán Museum
Följ våra utgrävningar också på Facebook!
Hjulstautgrävningens Facebooksida: ”Arkeologi i Hjulsta”
Stiftelsen Kulturmiljövårds Facebooksida: ”Stiftelsen Kulturmiljövård”
/Andreas Forsgren, publikt ansvarig arkeolog