Undersökningarna på kajen vid Inre hamnen är avslutade
Efter några veckors arbete med schaktning och arkeologisk undersökning på kajen vid Inre hamnen är vi nu färdiga för denna gång. Totalt drog vi upp ett femtontal schakt i asfalten, omkring två meter breda och tio meter långa. I vissa fall breddade vi också schakten, där det dök upp någon intressant träkonstruktion eller liknande just i schaktkanten.
I flera schakt dök det upp olika konstruktioner av trästolpar, stenskodda stolphål, liggande virke och stenar. Flera av träkonstruktionerna är svårtolkade då endast smärre rester återstår och vi får klura ordentligt för att försöka förstå vad 1700- och 1800-talets hamn- och varvsarbetare har använt anordningarna till. Dessa äldre träkonstruktioner, stenläggningar och markytor finns kvar som bevarade öar mellan betongfundament, kablar, vajrar, rör och andra liknande moderna tillskott till kajen och dess konstruktion.
I anslutning till de äldre lämningarna fanns i samtliga schakt ett mörkt och smetigt lager med huggspån och bearbetat trä, i vilket vi påträffade massvis med fynd såsom spikar, järnbitar och kritpipor. Arbetande och boende i närheten har kastat sitt avfall ut mot strömmen och de undre kulturlagren innehåller därför även hushållsavfall som glas, keramik, och djurben i mindre mängd.
Karta som visar undersökningsområdet, markerat med en rektangel. Det har varit bebyggelse i denna del av hamnen åtminstone sedan 1700-talet, vilket vi kan se på äldre kartor över staden.
Flera stolpar var nerkörda så djupt i den underliggande blåleran att de var komplett omöjliga att få upp i helt skick. Det viktiga var dock att vi fick upp delar av stoplarna, då vi sågar ut tunna skivor ur ett representativt urval av dessa för att på så sätt kunna skicka iväg dessa prover för datering med dendrokronologi. Det är en metod som används för att datera trä med hjälp av träets årsringar.
Det vanligaste är att man mäter bredden på varje årsring i ett träprov, och jämför denna serie siffror med mätserier från andra träd. En grundläggande förutsättning för dendrokronologi är att trädens tillväxt begränsas av någon i det aktuella området generell (klimatologisk) faktor, oftast mängden nederbörd och tillgången på sol och värme under sommaren. Det är dessa växlingar som orsakar årsringar och såvida den yttersta årsringen innanför barken är intakt på träprovet så kan man fastställa när trädets tillväxt upphörde på året när. På detta sätt får vi goda dateringar för träkonstruktionerna.
Flera stolpar var nerslagna så långt i blåleran att inte ens grävmaskinen kunde dra upp dem utan att de knäcktes. Här har vi dock lyckats rucka loss en i helt skick. Foto: Andreas Forsgren.
I något av de sista schakten mot väst hade vi förhoppningar om att kunna hitta delar av Jungfrubron, känd från kartor tillverkade under bl.a. åren 1695 och 1719. Fram till 1700-talets slut kallades området direkt öster om Saltängen för Skeppsholmen. Det var en vattenomgärdad holme avskärmad genom Lillån i väst. Över Lillån vid Skeppsholmens sydvästra del löpte Jungfrubron. Vi kunde dock inte se några spår av denna intressanta brokonstruktion i något av våra schakt.
Foto: Andreas Forsgren.
I bilden ovan ser ni (till vänster) en större stenkonstruktion som vi påträffade i ett av schakten. Projektledare Fredric mäter in utbredningen så att vi ska kunna arbeta vidare med planritningar över detta inne på kontoret när undersökningen är slutförd. I detta fall breddade vi också schaktet efter att fotografiet tagits. Uppe till höger ser ni två trästolpar som fanns i schaktet. Nivåskillnaden mellan stenläggningen och dessa två stolpar förklaras av att de med stor sannolikhet tillhör två helt olika konstruktioner med olika användningsområden och troligen olika tillkomsttid. Längst ned till höger är delar av glaserad keramik från olika typer av hushållskärl.
Några av fynden från undersökningen: Överst t.v. ett välbevarat spänne i mässing eller kopparlegering. Överst t.h. en dekorerad mynningsskärva av ett dricksglas. Nederst t.v. botten av en vinflaska. Nederst t.h. delar av dekorerade kritpipor. Foto: Andreas Forsgren
Vi försöker plocka in några fynd från varje schakt och lager för att få ett representativt urval. På så sätt kan fynden ge oss fingervisningar om eventuella skillnader i användningsområde mellan olika ytor av kajen. Vi tar också jordprover, så kallade växtmakrofossilprover, från jorden i schakten. Dessa prover kommer från olika lager och nedgrävningar och kommer att analyseras i syfte att hitta t.ex. fröer och kärnor. Det ger oss en möjlighet att få veta vad som eventuellt odlats, importerats och konsumerats i området.
Ännu återstår det undersökningar i området omkring Inre hamnen, även om vår undersökning vid just kajen är slutförd för tillfället. Mycket arkeologiskt arbete sker också inne på kontoret och även om fältfasen av en undersökning är slutförd så återstår det mycket att göra. Fynd ska registreras. Inmätningar ska kontrolleras. Foton ska gallras. Anläggningar, konstruktioner och lager ska tolkas. Prover ska analyseras och rapporten ska skrivas.
Vi kanske får tillfälle att återkomma, då detta har varit en spännande och intressant liten del av den största stadsarkeologiska undersökning som någonsin har genomförts i Norrköping. Våra kollegor på Arkeologerna – Statens historiska museer, har genomfört lejonparten av dessa undersökningar i Inre hamnen. Under april och maj har de arbetat vidare blott ett par hundra meter från oss, titta gärna in på deras hemsida och Facebooksida och läs även om deras undersökningar!
Emmy (t.v.) och Fredric (t.h.) studerar ett av schakten samtidigt som grävmaskinisten Tomas tar ett rejält tag med skopan. Tilläggas bör kanske att när undertecknad hoppade ner i schaktet för att ta bilden, så höll Tomas naturligtvis skopan stilla! Foto: Andreas Forsgren.
Följ oss också på Facebook, ni hittar oss även där under Stiftelsen Kulturmiljövård.
Andreas Forsgren
Arkeolog och kulturarvspedagog
andreas.forsgren@kmmd.se
073-810 02 90