Utgrävningen färdig – för i år

En av de större gravhögarna på åskrönet. Foto: Andreas Forsgren.

I tisdags (10 november) togs de sista skoptagen med grävmaskinen för i år vid fornlämningen i Hjulsta. Skärslevarnas skrapande över nejden har tystnat. Förundersökningen är färdig. Det vill säga färdig i fält, men ännu återstår en hel del arbete med fyndhantering och rapportskrivande. Under 2016 är det planerat att det skall genomföras en slutundersökning vid fornlämningen innan byggandet av Förbifart Stockholm kan ta vid.

På gravfältet fanns det som det nämndes i det tidigare inlägget ett 20-tal gravar registrerade innan förundersökningen, varav ett tiotal kommer att beröras av exploateringen. Dessa gravar har vi inte grävt ut, det blir ett arbete för slutundersökningen. Däremot har vi grävt fram (schaktat) flera ytor i sluttningarna på ömse sidor om de relativt stora gravhögarna på åskrönet, detta för att se hur många tidigare oupptäckta gravar vi kunde tänkas finna. Det är förhållandevis vanligt att antalet registrerade gravar på järnåldersgravfälten mer än fördubblas när man torvat av ytorna och frilagt dem ordentligt, då det finns många låga och små stensättningar som inte är synliga i ytan tack vare torv, gräs, sly och annat. Detta besannades även på denna plats, totalt på den ytan vi har undersökt rör det sig om över 50 gravar.

Det dök upp alltså vid schaktning upp flera mindre gravar, samt ett par rejält stora (men flacka, därav svårligen upptäckta innan avtorvning) med friliggande kantkedja (se flygfoto i förra nyhetsbrevet). Dessa stora stensättningar med friliggande kantkedja är vanligast under romersk järnålder (ca 0-400 e.Kr.) och under folkvandringstid (ca 400-550 e.Kr.) och det är alltså inte omöjligt att dessa gravar tillhör något av dessa skeden. Förmodligen tillhör de då de äldsta av gravarna i fornlämningsområdet, och kan ge en antydan om när boplatsen etablerades. Mer säkra svar på detta kan vi dock inte få förrän tidigast under år 2016, när slutundersökningen skall genomföras och gravarna inte bara friläggs från torv utan också grävs ut. I det förra inlägget nämnde vi att det på gravfältet också fanns en tresidig stensättning registrerad, en lite ovanligare gravtyp. Efter undersökningen kan vi konstatera att vi har åtminstone totalt tre stycken sådana tresidiga gravar, samtliga tre på åskrönet omkring de stora högarna.

Inte bara järnålderns människor har satt sin prägel på platsen. Denna gamla rostiga Volvo PV står i sluttningen västerut, på den yta som under järnåldern brukades som boplats. Foto: Andreas Forsgren.

Boplatsytan ligger nere i sluttningen väster om gravfältet. Här finns flera stenröjda ytor och terrasseringar vilka vi delvis har torvat av och rensat fram. Spår av aktiviteter i form av härdar, stolphål och eventuellt kokgropar påträffades, bland annat fick vi fram flera stolphål som tydligt visar var ett av husen under järnåldern har stått. ”Stolphål” är det vi arkeologer kallar den yta där en rest trästolpe en gång har stått. Ofta rör det sig om just takbärande stolpar till olika byggnader, men stolparna kan också ha fyllt funktion i andra konstruktioner än just hus. Det som blev kvar i marken när dessa stolpar multnade bort blev en mörk fläck som oftast skiljer sig från den omkringliggande jorden/sanden/etc. Vanligt är också att stolparna har haft en skoning av stenar för att ge stadga åt stolpen, vilket idag underlättar för arkeologerna att identifiera dessa stolphål.

Fyndmässigt så är materialet knapphändigt, men det hade vi räknat med då vi i huvudsak var ute efter att frilägga ytor och inte att gräva oss ned i anläggningarna. Keramik och löpare (malstenar) har påträffats, ett större järnföremål på vilket det finns spår av bevarat trä. En gissning är att det kan röra sig om ett eldstål, men det är svårt att se detta innan fyndet är rengjort och konserverat. Detsamma gäller ett fåtal mindre ännu så länge oidentifierade järnföremål upptäckta med metalldetektor. Bilen på bild 2 hittades dock utan användning av metalldetektor.

Följ våra utgrävningar också på Facebook! Stiftelsen Kulturmiljövård heter vi där.

Publikt ansvarig arkeolog: Andreas Forsgren