Julita. Nyhetsbrev 2: Fyndregistrering, analyser och rapport – stenåldersboplatsen i Julita, Södermanland.

Vintern är inne och snön faller utanför fönstret, men de arkeologiska hjulen snurrar på. Mycket av det arkeologiska arbetet sker på kontor efter att en arkeologisk undersökning i fält är genomförd. Fynd ska hanteras och registreras, rapporter ska skrivas och analyser ska genomföras. Ungefär fyra månader har gått sedan vi lämnade den omkring 6000 år gamla stenåldersboplatsen i Julita utanför Katrineholm bakom oss efter slutförd förundersökning i fält. Sedan dess har det hänt en hel del.

Beroende på omfattningen av en arkeologisk undersökning genomförs en varierande mängd analyser av olika material. Analyser i efterhand hjälper oss att förstå olika aspekter av fornlämningen, sådant som inte kan iakttas direkt i fält. Vi tänkte ta tillfället i akt att berätta lite om detta med utgångspunkt i materialet från stenåldersboplatsen i Julita.

Makrofossilprover i påsar vid Julitaundersökningen. Foto: Olof Håkansson, Stiftelsen Kulturmiljövård.

Vid arkeologiska undersökningar är det vanligt att man tar jordprover för makrofossilanalys i syfte att försöka utröna om det går att finna lämningar av organiskt material i form av t.ex. spannmål eller vegetabilier. Det mesta organiska materialet har försvunnit genom förmultningsprocessen, men det går att finna spår av material som går att analysera i form av rester av fröer, frukter, stenfrukter, kärnor och nötter. Dessa spår av makrofossil går att finna i såväl forntida gravar (gravgåvor) som i boplatsernas härdar och stolphål (matrester). Möjligen kan sådana spår i vissa fall också tyda på utsmyckning med växtmaterial.

Makrofossilproverna tas i fält i storleksordningen en-två liter och förvaras i väntan på analys i uppmärkta och väl förslutna plastpåsar. När det är dags för analys löses jorden, om den är kompakt och lerig, upp i varmvatten innan den så kallade flotteringen påbörjas. Flottering innebär en separation av det organiska materialet från jorden. Detta görs genom att röra om i provet för att få materialet i rörelse för att därefter hälla av vattnet genom ett såll med 0,25 mm stora maskor. På så sätt kommer det organiska materialet, som är lättare än jorden i provet, med i vattnet som hälls av och fångas upp av sållets finmaskiga nät. Flotteringen upprepas till organiskt material inte längre går att skönja i provet. Om mycket sand kommit med i det färdigsilade provet upprepas processen, då det är svårare att genomföra analysen om mycket sand eller annat minerogent material medföljt. Det färdiga provet läggs sedan på tork i en aluminiumform för att senare undersökas i mikroskop. Färska och förkolnade frön, annat organiskt material, samt även icke organiskt material som t.ex. glödskal (små rester av metalltillverkning) plockas ut och sorteras upp.

I Julita tog vi totalt tio makrofossilprover, men inga sädeskorn hittades i dessa. Detta kan tyckas vara lite märkligt, då det vi undersökte var en boplats från den så kallade Trattbägarkulturen – de första jordbrukarna i det som vi idag kallar Mellansverige. Vi vet att trattbägarkulturen överlag odlade bland annat korn och emmervete, vilket vi har berättat om i ett tidigare nyhetsbrev. Tidpunkten 4000 f.Kr. markerar övergången från jägarstenålder till bondestenålder i Skandinavien. Det var en tid när allt fler människor i det som idag kallas för Skandinavien övergick från en nomadiserande livsstil där man följde jaktbytenas förflyttning i landskapet, till att bli mer bofasta och istället livnära sig på odling och boskapshållning.  Men inga spår av odlingen syntes alltså i makrofossilproverna (vi hittade däremot intryck av sädeskorn i keramiken). En intressant sak med proverna var dock att tre av dessa innehöll björnbärsfröer! Våra Julitabönder under stenåldern har alltså sannolikt bland annat ätit björnbär.

Registrering av det osteologiska materialet (benbitarna) som påträffades vid undersökningen. Foto: Andreas Forsgren, Stiftelsen Kulturmiljövård.

 En annan analys som genomförts i efterhand är den osteologiska analysen. Ordet osteologi kommer från latin och betyder läran om ben. Vid en osteologisk analys studeras delar av eller hela skelett samt tänder från både människa och djur. Analysen ger betydelsefull kunskap om individen och dess population. Beroende på bevaringsgrad kan bl.a. ålder, kön, släktskap, kroppslängd/mankhöjd samt hälsostatus studeras. Skelettlämningar kan vara både obrända och kremerade, men osteologen är vanligtvis mer begränsad när det gäller det kremerade materialet på grund av det ofta är kraftigt fragmenterat.

Den osteologiska analysen på materialet från Julita har utförts av Lisa Hartzell hos oss på KM. Lisa har sparat lite tid för att framöver jämföra materialet med referenssamlingar, som hon på grund av covid-19 i nuläget inte kan besöka. Hon har dock än så länge identifierat får/get, svin (troligen tamsvin) och bäver bland benmaterialet. Dessutom finns enstaka fisk (ej artbestämt) och stor idisslare (nötboskap, älg eller kronhjort). Detta utgör alltså delar av stenålderns matrester.

En slipsten tillverkad i sandsten. Förmodligen har denna slipsten använts vid tillverkning av yxor i grönsten. Foto: Andreas Forsgren, Stiftelsen Kulturmiljövård.

I övrigt är stenmaterialet färdigregistrerat, och keramikregistreringen pågår. Stenmaterialet uppvisar föga förvånande en stor dominans av grönsten, över 5000 fynd, inklusive ca 25 yxor. Vi har också drygt 100 fynd av flinta, varav många av fynden har slipspår och sannolikt kommer från sönderslagna yxor. Kvarts förekom inte alls i några stora mängder på boplatsen i Julita, totalt handlar det om färre än 50 fynd. Kvarts kan annars förekomma rikligt på stenåldersboplatser. Framför allt under jägarstenåldern, men även under tidig bondestenålder som här.

Bland sandstensfynden märks några slipstenar och ca 20 malstenar. Malstenarna, liksom enstaka intryck av sädeskorn i keramiken, visar på att odling varit viktigt, även om analysen av makrofossilproven inte gav något besked härom. Även osteologin pekar på en neolitisk ekonomi med tamdjur.

En analysmetod som arkeologer också ofta använder sig av kallas för ”kol-14 metoden”, förkortat 14C. Kol-14 är en naturvetenskaplig metod vilken gör det möjligt att datera organiskt material funnet vid arkeologiska undersökningar – vanligen träkol eller ben. Metoden bygger på att olika sorters kol finns i alla levande organismer. Växter tar konstant upp kol från luften i form av koldioxid vilket sedan blir en del av vävnaden hos djur som äter växter eller hos djur som äter andra djur. Kolisotopen kol-14 genomgår så kallat radioaktivt sönderfall med en halveringstid på 5730 år och vid samma tid som en organism dör (d.v.s. slutar att ta upp kol) börjar andelen kol-14 att sjunka. Genom att mäta mängdförhållandet mellan kolisotoperna i ett prov kan man alltså beräkna på ett ungefär när organismen i fråga dog. I skrivande stund har vi inte fått svar på denna analys från Julita, så det finns anledning för oss att återkomma i frågan.

Fyndregistrering pågår. Amanda grovrengör, väger och märker upp fynden från den arkeologiska undersökningen. Foto: Andreas Forsgren, Stiftelsen Kulturmiljövård.

Under hösten besökte vi Julita skola och berättade om arkeologi och om stenåldern i trakten. Platsen för undersökningen lämpade sig illa för visningar i fält, då den ligger nära en hårt trafikerad väg. På grund av detta planerade vi redan i ett tidigt skede (pre-corona) in föredrag på plats hos de identifierade målgrupperna. Dessa inkluderar Julita skola, Julita hembygdsförening, samt allmänheten i Katrineholms kommun. På grund av den rådande situationen med coronaviruset har föredragen för de två sistnämnda grupperna skjutits på framtiden, men målsättningen är att dessa kan genomföras senare under 2021. Vi har kontakt med hembygdsföreningen samt med Katrineholms bibliotek, och vi håller självklart er uppdaterade om datum när vi vet mer om detta.

Vi delade i det förra nyhetsbrevet några länkar till artiklar och inslag från massmedia, men vi passar på att dela dem här igen. SVT Sörmland, SR P4 Södermanland och Katrineholmskururen besökte oss och genomförde var sitt reportage:

SVT Sörmland:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/stenarna-berattar-en-6000-arig-historia

SR P4 Sörmland:
https://sverigesradio.se/artikel/7552117

Katrineholmskuriren (artikel låst genom betalvägg):

https://kkuriren.se/bli-prenumerant/artikel/8j8mgdql

Andreas Forsgren
Arkeolog och kulturarvspedagog
andreas.forsgren@kmmd.se
073-810 02 90